Får nog ta o lugna ner mig lite nu.
Jag har trott att jag mår kanon o att allt är mycket bättre nu. Fysikst sett är allting jätte bra men..?
Igår kväll/natt fick min prins köra in mig till akuten. Fick en sån otäck smärta över bröstet, kunde knappt andas. Jag bara kände hur paniken började strömma i kroppen. Skakade o svettades! Det va en av de värsta känslorna jag har haft! Kom in rätt snabbt på ett rum där dom tog blodprover o frågade vad som kunde ha hänt. Jag betättade allt som har hänt med farmor,farfar o morfar och hur det hade gått till. Där såg han ett varningstecken..
Dom skickade upp mig till röntgen där jag fick röntga lugnorna. Där jobbade Annie o Saras mamma, vi pratade lite fotboll o då lugnade jag ner mig lite. Hade sån panik!! Kände som jag skulle dö... Usch. Svårt o förklara men..
Allt såg bra ut o han sa att det sitter i själen. Det va en panikångest attack. Jag måste ta det lugnt o försöka släppa allt som hänt o vad som kan hända. Måste låta ödet ha sin gång.
Men kan ju inte låta bli. Det går ju inte en dag utan att jag tänker på er mina änglar. Och allt annat. Hur mormor kommer klara sig.. Hur mamma o pappa mår! Och hur det går för Anders med hans cellgift.. Det är mycket nu, men doktor säger att jag måste släppa det o leva mitt liv. Det är kanske sant, men det e lättare sagt än gjort..

Min prins är helt underbar som satt där inne med mig i flera timmar! Klappade o lugnade mig, och framför allt körde in mig! Älskar dig, skulle aldrig klara detta utan dig!

Mina änglar...